DLK<3

Jättebra!


Tisdag 19 april

Woho! Nu ska jag skriva lite om den spontana konsertresan till stockholm.
Efter mycket stress och oro blev det så att jag Isak och Calle tog Swebus upp till Sthlm för att se Dropkick Murphys.
För härligt grym konsert! Kan ha varit den bästa jag varit på, och kom ihåg hur mycket jag älskar Rise Against och ändå kan säga såhär, haha.
Det var galet, blev lyft runt många meter av främmande jättar i moshpiten, ramlade, knuffades, jaja men fanns hela tiden schysta typer som tog på sig rollen att skydda och hjälpa mig. Det är lätt det bästa med att vara tjej och gå på såna här konserter där det är mest killar, de visar sån härlig respekt, och hjälper en om man ser lite vilsen eller blir lite väl hårt knuffad. Ser man inget får man dessutom ställa sig framför de längsta! Haha underbart.
Mest underbart var det frammåt slutet, när jag var nästan svimfärdig efter galet tryck och mosh, stod ett par meter ifrån scenen och så börjar de spela "Kiss me i'm shitfaced"... Klockren låt, älskarn, och vet också att de brukar ibland dra upp tjejer på scenen till den låten, men stod så långt bak så tänkte äsch... men fram närmare ville jag! Så började försöka knuffa mig fram lite grann när en stor typ med tuppkam får syn på mig och frågar om jag vill upp... innan jag hann svara hade han lyft upp mig och kastat fram mig så gled över publiken hahahha och rakt ner i famnen på en vakt som hjälpte/knuffade upp mig på scenen.
Och så plötsligt så stod jag där, mitt på scen med ett grymt band! Det var häftigt! Lycka!!!
Åå skulle kunna skriva i evigheter om själva spelningen men har mer kul att skriva om.
Haha, efteråt, vi hade ingen som helst plan för hur vi skulle göra, visste bara att första bussen hem gick 8 på morgonen.... så drog in mot tcentralen och tänkte att vi skulle sitta där eller nått. Visade sig stänga strax efter ett... så då tyckte jag att 7eleven är ju öppet? Nej de andra vägrade de ville sova. Så vi gick på hotelljakt... och 4e hotellet tog emot oss! Halv två på natten tog vi alltså in på Nordic...
Kändes sjukt bra morgonen efter när man sitter sådär lagom sliten och äklig efter en konsert, äter fin frukost på ett hotell fullt av buisnessmen...

Blev sedan en kort tur på stan, och sedan for vi hem mot Norrköping. Och nu har jag gjort en lång historia jättekort, men iallafall, KALASBRA!!! Fint minne. Tack för en bra resa Isak och Calle!

Haha, ända bilderna jag har är från morgonen, var tvungen att fota hotellrummet ifall någon skulle tvivla på vår historia. Typ? Och ja, vi tre var tvugna att dela på en dubbelsäng, så jag fick sova i skarven. Men ska inte klaga!


Sunshine highway

Woho så blir det en tur till huvudstaden för konsert imorgon då! Det ser ut som att det blir buss upp dit, och hem. Problemet? Well, det går ingen buss hem på kvällen, så vi får väl spendera en natt där. Haha spännande men det ska väl gå bra.
Annars då? Jodå, det rullar på som man brukar säga. Är ledig för stunden så idag har jag varit ute i solen och promenerat runt ett par timmar... korkat. Nu är jag knallröd och jättefräkning. haha, aa härligt med lite värme.


Don't walk away

Love this video


Ibland så vet jag inte vad jag vill

"Ibland så vill jag följa med
Ibland så står jag helst bredvid
Ibland så vet jag inte vad jag vill
Eller vad jag vill se


..a bigger place


Like the angel

Så atte igår bar det av mot huvudstaden och globen!
Äntligen fick jag se Rise Against igen. Det var på tiden, flera månader sedan sist nu... Jag och en kompis bilade upp och hem, mycket trevlig tur, och själva konserten var också riktigt bra. Först var jag ärligt talat osäker på hur jag kände om den men nu när jag smällt det så var det grymt.
Förrutom att jag stod riktigt illa till, till och från. Fast så hamnade jag jättelångt fram med bara en framför och bakom var det moshpit så jag fick stå är och kunde faktiskt andas, haha det var lite kul med luft som omväxling. Rise Against skötte sig mycket bra iallafall!
Så även förbanden, först var det "Hårda tider", och aa de var rätt hårda av sig! Jag gillade dem, kunde varit grymt om inte majoriteten av publiken varit så fruktansvärt tråkig.

Haha, ja jag erkänner jag har ibland lätt att störa mig på vissa typer av folk. Det var mycket sånt folk i publiken igår. De liksom stod där och såg utråkade ut medan förbanden spela, gnällde lite över hur de sög och att de var kassa och till och med nästan buade. Sug? Ni är väl där för att ni gillar musik eller? De flesta av er kunde ju knappt rise låtarna heller eller? ää. Jag hade det bra iallafall och det som räknas för mig!

Andra förbandet ja, det var "Coliseum", de kunde spelat ungefär fem låtar mindre, borde haft en "riktig" sångare istället för han på gitarr som stod stilla där, och basisten kunde varit lite mindre fjantig. Han påminde mig om Toker i Snövit och de sju dvärgarna:))

Blev mycket om förbanden nu, men hade visst mer åsikter om det som jag ville dela med mig av. För att återgå till anledningen jag åkte dit.
Rise Against släppte häromdagen en ny skiva "Endgame" som jag var sjukt besviken på innan den ens var släppt. Dels för att en låt spelades en del på radion och den var kass och dels för det kändes... så fel... när jag läste om vad bandet sa om skivan. Men idag har jag gett den en chans till och måste säga att den växer! Kommer nog deffinitivt lyssna och gilla den här mer än den förra. Den var rätt så tråkig faktiskt. Men man kan inte annat än att älska den iallafall när skivfodralen gjordes helt i återvunnet papper och man fick reklam för Peta med där i.

Köpte mig en ny tröja med igår, den gamla håller på att trilla isär av välanvändning! Den har funnits för mig i tre år nu och jag kände att den behövde avlastas. Hehehe? nått sånt.


refugee

The angry and the desperate,
The hungry and the cold.
The ones who kept quiet
and always did what they were told.


"And I,I, I, I, I've got to have my way now, baby





Rise


And we danced

Haha nu sjutton är det något som är tokigt. Jag gillar den här låten. WTF?! Vad är det bra i den?! Nåja, lite.. sommarkänsla? Hahaha, ser nästan en gammal dansbana framför mig med skratt och bugg och sommarnätter. Aa spännande?

 

Seven drunken pirates, seven deadly sins

Såhär ungefär såg jag ut igår. När jag stod still alltså. Haha, sjutton vad det hoppar i fötterna av sån här härlig musik. Stortrivs i den :D




dm

"I met a girl who sang the blues
And I asked her for some happy news,
But she just smiled and turned away.
I went down to the sacred store
Where I’d heard the music years before,
But the man there said the music wouldn’t play"

American pie - Don Mclean






Important.

För mig är musik viktigt. Jätteviktigt.
Jag tror inte det är så lätt att förstå på vilket sätt det är viktigt, men för mig, hittar jag en bra låt som känns som jag, så är det så, år efter år efter år. Och jag kan lyssna på den och tänka, och komma fram till svar på frågor jag inte visste att jag hade. Det kanske är som för en troende att läsa i bibeln. Någon slags trygghet, för en låt som är bra. Den fortsätter att vara just så bra i all oändlighet, just den låten som fastnar den stannar. Den förändras inte även om jag skulle förändras. Jag kan lyssna och minnas vem jag var, se vem jag är och vem jag kanke blir.

Andra låtar lyssnar jag på för att minnas, hur jag kände just då vid det minnet jag väljer. Men jag lyssnar ofta, mycket hellre än att prata. Ibland när saker och ting blir för mycket stänger jag hellre in mig i mig själv och lyssnar och lyssnar och lyssnar efter en låt som just då ger mig svar på det jag inte vet, varför jag känner som jag gör. Börjar helt tom, med bara en känsla. Letar sedan efter något som låter som jag känner, sedan lyssnar jag på varför den låter som så, och om det passar på mig med, så har jag hittat rätt.

Sedan finns det oändligt mycket som jag lyssnar på "bara" för att det är grymt bra, självklart tänker jag då med, som jag sa, jag är en lyssnare egentligen. Men någon kanske förstår skillnaden i en bra låt, och en riktigt bra låt för mig.

Wooooohhhhh Deeptalk!

I'll know my name as it's called again


"It's empty in the valley of your heart
The sun, it rises slowly as you walk
Away from all the fears

And all the faults you've left behind
The harvest left no food for you to eat
You cannibal, you meat-eater, you see

 But I have seen the same
 I know the shame in your defeat

But I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again

Cause I have other things to fill my time
You take what is yours and I'll take mine
Now let me at the truth
Which will refresh my broken mind

So tie me to a post and block my ears
I can see widows and orphans through my tears
I know my call despite my faults
And despite my growing fears

But I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again

So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand
So make your siren's call
And sing all you want

I will not hear what you have to say
Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be

And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck

And I'll find strength in pain
And I will change my ways
I'll know my name as it's called again"

The colour of her eyes were the colour of insanity


"Ni är så himla irländska av er!"

Vi fick finaste komentaren av Jennifer igår, hon skrattade och sa "ni är så himla irländska av er!" Ja, man blir så glad av öl och bra musik en fredag,lördag kväll sådär tillsammans med mycket trevligt folk... Det är så fint :D
Och den här musiken får mig att vilja dansa! Underbar haha



RSS 2.0