Jeen ♠

Kom att tänka på en sak nyss jag kände att jag behövde dela med mig av.
Min tatuering, ugglan jag har på insidan av överarmen. Jag verkligen älskar den och är hur nöjd som helst! Men, faktiskt, så är det lite jobbigt att få frågan varför jag gjorde den, vad den betyder, vad den står för... Jag kan liksom inte riktigt förklara. Om någon däremot frågar OM den betyder något, så svarar jag ja, den betyder jättemycket för mig.
Men de som frågar vad den betyder.
Ja, vad betyder den? Jag vet, räcker inte det? Nej. Jag vet ju själv att jag gärna frågar om andras tatueringar och varför de gjort dem. Så vad ska jag svara?
Den står för väldigt mycket.
Ugglor i sig står för bland annat frihet, drömmar, vishet...
Min uggla är en babyuggla med blå ögon. Ögonen var viktigt att de var blå. Och att den är lite som en babyuggla, även de klokaste var en gång små, man föds inte vis! Man lär sig med tiden. Men om jag säger det så känns det ibland som ett svar som är svårt att förstå, för jag själv hör mycket mer bakom de orden än just bara orden.
Ibland händer det att jag försöker förklara den som min egen Benjamin syrsa, ni vet, ett samvete. Men det är heller inte rätt eller tillräkligt.
Ibland säger jag också bara att den är som jag, den symboliserar mig. Vilket nog är mest rätt, så för att förstå min tatuering måste man nog förstå mig. Vilket nog inte alls är det lättaste.
Tillbaks en bit i texten nu, ugglor i sig är rätt visa. Men min ser ung ut, den lär sig fortfarande fast ser lite lätt förvirrad ut, men samtidigt nyfiken. Den är som jag. Det är viktigt för mig att komma ihåg vem jag var, vem jag är, vem jag vill vara och vem jag kommer att bli. Att veta och att se, vad jag vill veta och se.

Ofta när någon frågar om ugglan säger jag också bara något i stil med "visst är den söt?" och försöker styra in samtalet på annat än att jag ska försöka förklara vad den står för. Det går liksom inte för det mesta. Men jag vill heller inte att någon ska tro att jag bara gjorde den för att. Bara för att. För så är det inte. Den gör mig stark?

Hur ska jag kort och enkelt kunna sammanfatta detta? Det går nog inte, jag får nog fortsätta svara som jag brukar och tänka att det är tokiga frågor att ställa.
Oj, får inte glömma att det är inte alltid jobbigt att få den frågan! Ibland gör det absolut ingenting, ifall den som frågar är någon jag känner att jag kan förklara den för, som kanske skulle förstå någon kort förklaring som nog skulle låta som något kodat. Typ. Kanske?
Äsch, söndagssvammel i mitt hjärta!